Klockan är 04:09 och jag ligger i en uppfällbar säng i vardagsrummet hos mamma och pappa. Jonas sover i gästrummet ett rum bort då han denna jul varit förkyld och snarkat på så pass så att min sömn rubbats och jag fått flytta ut i vardagsrummet istället. Just nu är jag inne på sluttampen av graviditeten. Hurra! I dag är det vecka 34+5 och jag har ynka 4 veckor kvar av denna stora stora mage. Just i natt har Solis varit väldigt aktiv vilket gör mig lugn. Jag har börjat vakna då hon sparkar eller bestämmer sig för att vända sig eftersom hon fyller ut hela livmodern nu och rörelserna är större än förut. Det är mysigt att vakna av en spark för att sedan få somna om igen när sparken är över. Det känns lite som att det är vår, hennes och min egentid när det sker en buff eller ett stånk där inne.

Just i natt tänker jag fritt på hur livet i stort kommer att se ut och bli framöver. Jag skall otåligt vänta en månad på att få se hennes ansikte och för att få lukta på hennes huvud. En månad som gärna kan få kortas ner 1 vecka eller så, så att jag är oförberedd när värkarna sätter igång. Självklart oroar jag mig över hur förlossningen kommer att bli. Kommer det göra ont? Hur ont? Hur länge tar det och kommer de behöva klippa i mig? Gör det ont?  Och i så fall hur ont? Frågorna är många och mitt i tankarna som florerar försöker jag lugna ner mig, njuta av nuet, gilla min gigantiska kropp ( vilket är ytterst svår) och leva för dagen. Det är som sagt samtidigt lugnande att veta att man ej kommer att ha någon kontroll över hur lång tid det kommer att ta eller hur ont man kommer att ha.

Det är underligt hur mycket tankar som snurrar i huvudet för tillfället och inte alls underligt att sömnen den sista månaden av graviditeten är rubbad då det är svårt att helt slappna av och invänta dagen d. Jag har läst om detta och nästan som förväntat mig kortare nätter och vildare drömmar. Jag antar att jag nu framöver måste hålla mig ifrån att se otalt många "en unge i minuten" och förlossningsvideos och bara njuta av att jag kan sova bort dagarna om jag vill då jag är ledig och ej fått sova så mycket på natten. Jag bara måste lyckas med lugnet!

Snart är graviditeten över och Solis är ute i världen. Ett helt nytt äventyr börjar och vi kan blicka framåt vi tre tillsammans. Åh som vi längtar. Jag längtar.

Update vecka 34, magen som växer så att det knakar.

Lista på gravidkrämpor från och med maj-december. (note to self inför nästa kommande graviditet om ett par år)

• Obotlig trötthet i två veckor i början av graviditetens första trimester. 
• Måttlig halsbränna ibland.
• Hunger ut över den vanliga men inte cravings på något speciellt förutom mat i allmänhet.
• Fejkad ischias-nerv i benet som spökar samtliga tider på dygnet om jag promenerat under dagen.
• Huvudvärk.
• Maghårdhet p.g.a järntabletternas tillskott.
• Orörlighet p.g.a stor mage och extra kilon på lår (haha)
  

Som ni ser har jag haft en fantastiskt fin graviditet fram till och med vecka 32 och jag känner mig otroligt lyckligt lottad över det. Jag har inte mått illa, jag har haft lite halsbränna två tre dagar sådär ibland och varit jättetrött i två veckor runt vecka 8-9 efter jag fått reda på att jag var gravid. Dessa småkrämpor gjorde absolut ingenting och halsbrännan går bra att bota med lite Samarin och tabletter har jag märkt. Det som dock varit lite småjobbigt är att jag en gång i veckan i 2 månads tid fått migrän och fått sova bort det då jag inte kunnat ta några starkare tabletter mot värken. Men, nu så här i efterhand då jag endast lider av orörlighet pga gravidkilon, stor mage och då min rumpa värker ständigt när jag rör mig, känner jag att jag haft en toppengraviditet så här långt. Jag har hört mardrömshistorier av och om kvinnor som legat sängliggande i flera månader, som haft illamående från morgon till kväll och som haft foglossning redan från månad 2. 

Foglossning är nog det som drabbat mig mest om man ser till en skala på 1-10 av hur de olika krämporna påverkat mig. Foglossning är tråkigt och gör att man inte kan ligga bekvämt i sängen på rygg. Ryggen känns som ett pussel där det fattas några bitar. Ett pussel som omformar sig och som inte sitter ihop så fort man väljer att rulla över på rygg det minsta. Det stramar i vänsterben och gör ont varje steg jag tar för tillfället. Som tur är finns det Alvedon (som en som vanligt skall ta med måtta), olika stretchövningar och foglossningsbälte som kan avlasta lite grann i alla fall. Dock har jag märkt att den bästa medicinen är cykelträning hemma för att kunna röra sig lite, korta steg och korta promenader samt vila, mycket vila. Egentligen känns det som att vila och endast vila är det som är bäst. Att inte röra på bäckenet för mycket och ha en kudde mellan knäna och ligga på sidan. 

Men som sagt, att inte ha haft några större krämpor förrän vecka 33 förutom små migränanfall och halsbränna känner jag att jag minsann inte kan klaga och att jag bannemig skall ta mig genom 7 veckor till, tills det att graviditeten är över. I dag har jag endast två dagar kvar att jobba till min mammaledighet som jag tar lite i förväg då mitt vikariat på jobbet tar slut vid nyår. Nu skall jag bara vara ledig, vila och bona inför vad som komma skall. Självklart skall jag passa på att julmysa delux också innan det är Januari och den 1 månads långa väntan stundar! Och just ja, har även tappat känseln i övre delen av huden på magen. Jätteläskig känsla då huden känns som avdomnad och som att man blivit bedövad hos tandläkaren på något vis. 

Med detta vill jag säga God Jul på er och fortsatt trevlig dag!

I veckan skall jag och Jonas beställa en soffa från Norrgavel. Äntligen säger jag bara , som vi längtat efter denna soffa. Soffan skall se ut som på bilden med rent trä på sidorna och med fransk linneklädsel i beige. Det tar i regel 8-10 veckor att få hem soffan som görs på beställning. Vi tänker, att om vi beställer den i veckan har vi den innan Solveig föds eller kanske får vi dem samtidigt.

Tanken på att få sitta bredvid Jonas med Solveig mellan oss i en mjuk soffa från Norrgavel känns så himla fin. Äntligen säger jag igen, Äntligen. (bilden är lånad från norrgavel.se)

Dagens besök hos barnmorskan gav (egenkomponerat diagram ur minnet) följande resultat för kurvan av bebis! Precis som det skall vara. Är det mellan de två prickade linjerna är det precis som det skall vara i vikt och storlek. Hurra. Heja Solveig.

Passar på att promota min fina vän Kiia och hennes band I'm Not Jane's första video. <3

Längtar som tusan till Jul nu och efter Solveig.
Även fast jag känner hennes små och stora sparkar varje dag inne i magen, längtar jag tills det att hon är ute och Jonas får minst lika mycket tid med henne som jag har varje dag. Jag kan längta efter att få vakna och att hon ligger bredvid mellan oss. Längta efter promenader med barnvagnen i snön och efter att få pussa på hennes små tår.

Vissa dagar och vissa timmar går det upp för mig att det kommer komma en ny person in i våra liv med buller och bång och allt som hör där till. Det går upp för mig hur kär jag kommer vara i denna lilla person som är en del av oss, Jonas och mig. Och det är lika konstigt som det är självklart att hon skall vara här. Och lika mycket som tanken på en förlossningen skrämmer mig, skrämmer det mig inte alls då jag inte i min vildaste fantasi för tillfället, kan förstå hur min kropp kommer sätta igång och vilja föda barn inom 8 veckor.

Galet, knäppt, underbart och förväntansfullt känns det så här i juletider inombords. Och jag tycker det är bra att jag både har en resa till Skåne inplanerad, Julfirande, pappas födelsedag, Köpenhamnssemester och Nyår att se fram emot innan Solveig skall komma. Allt för att underhålla mig så att väntan inte tar överhanden i väntans tider:)


I dag, vecka 32!

Får inte riktigt nog av sommarens bilder från Sverigesemestern och från Henriks vackra torp.

Måste publicera bilderna på nytt, igen igen.